Så var man singel igen. 2 år var förra förhållandet, nu stannade det vid två månader.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vad jag känner. Egentligen borde jag vara mycket mer ledsen än jag är. Nu känner jag mig förvånansvärt fri... Vilket jag inte skulle tro på heller när man får reda på att det var han som gjorde slut. Men helt ärligt, två månader är inte jättelång tid och dessutom så vet inte jag heller om jag var kär. För det var där problemet var, han tycker jättemycket om mig men är inte kär i mig. Då har man inte så där mycket att bygga på.
Så, så kan det bli. Och som sagt, ibland är det tungt! Jättejobbigt för att man förlorar en framtid och drömmar (som man egentligen aldrig hade)
Värst tror jag att det är att vara själv, ensam, igen.
Men vi är vänner. Inte ovänner. Ack så viktigt och det kan nog vara bättre så här.
No comments:
Post a Comment