Tanke, orsak och verkan = inte sant

UÄCK!
Det finns folk som är så fantastiskt tråkiga att de inte borde få vara lärare...
Eller, nej, låt mig omformulera.
Det finns folk jag inte tål och fastän man försöker och försöker så är det fortfarande lika trevliga och lika jäkla kalla som en död torsk.
Träffade en kemilärare idag som uppenbarligen kände mina syskon.
Efter korsförhöret så råkade jag säga att Min bror hade sagt att dom flesta blev kvar i den lilla hemort som vi kommer från. Då vändes alla taggarna utåt och sen var hon ännu kallare än innan.
ÅH.
Jag tror inte riktigt jag kan beskriva hur min situation riktigt var.

I alla fall.

Det skulle idag handla om orsak och verkan.
Igår var en alldeles ypperlig dag att studera hur Tanke, orsak och verkan inte riktigt gick hand i hand:
Igår var min plan (alltså min tanke) att jag inte skulle gå ut i ladugården, eftersom jag hade precis varit hos frissan och kände att nej. Behöver inte duscha, vill inte duscha igen. Så jag bestämde mig för att kånka ut pulkan och bli lite barn igen.

Sagt och gjort, jag gick ut och tittade på rådjuren samt åkte pulka för liv och lust.
Men sen, när hela jag såg ut som en snögubbe, så bestämde jag mig för att en kopp varm choklad inte skulle sitta helt fel, så jag gick in och började krångla av mig de snöiga kläderna.
När jag står i en tröja och långkalsoner (förstå hur vackert det är med långkalsonger) Så ringer telefonen, det är snubben som ska komma med kalk som ringer och säger att han minsan står och väntar en km bort.

Så jag får gå ut till pappa i ladugården, i långkalsonger, en tröja och ett par stövlar, samt en "fin" gulrandig toppluva (med tofs), eftersom pappa måste ha telefonnr till snubben.
Min tanke var att pappa skulle ringa och jag skulle gå in, annars hade jag kanske satt på mig lite mer kläder.
Pappa var dock tvungen att gå och möta denna kalksnubbe, detta resulterade förståss i att jag (i mina snygga kläder) hamnade att fortsätta mjölka.

Så kan det gå...
Annars allt väl.
Jobb till helgen, ledigt, vad är det?