en äkta bonnmoras dagbok

väcktes 06.30 av pappa som ställer den vanliga frågan: "vill du äta med oss" [jag svarar alltid mumlande ja]. Släpar mig upp för trappan efter att dragit på mig en alldeles för stor t-shirt (vem orkar sova i någonting när det är så varmt?)

Äter i ett tillstånd som mer liknar sömn än vakenhet. Mamma säger alltid att jag ser ut som en nyvaken kattunge i ögonen vilket nog också stämmer. Sen kommer det, som typ ingen förutom jag förstår. Jag går och lägger mig igen. Ja, ja vet, kanske låter hur skumt som helst men jag gör det. Och sover i nån timme till.
Idag blev det verkligen någon timme eftersom jag mådde lite illa. Så mina andra vardagsbestyr kom inte igång förän runt tio då det första (som alltid är det första jag gör hemma här) jag gjorde var att koka kaffe. Hällde sen upp det på en termos och läste tidningen.

Sen började dagen på riktigt. Fick för mig idag att jag skulle baka det mest krångliga bröd som jag någonsin knådat ihop. Jag började med degen 11 och det var färdiggräddat 1600. inser ni hur lång tid det är? Enormt lång tid.

Sen var jag tvungen ut och prata lite med kavarna. Skulle se om jag kunde ta av två stycken deras grimmor. Men de var lite misstänksamma mot att bli fasthållna så får se i morgon om det går bättre.

I alla fall så fick jag sen för mig att det var en bra idé att klippa gräset. Jamen javisst. Om inte NÅN (läs: farbror)hade krånglat in gräsklipparen så att det var stört omöjligt att få ut det. Tillslut blev det en principsak, gräsklipparfan skulle ut UTAN någon annans hjälp. Efter lite blod, mycke svett och nersvalda tårar så fick jag faktiskt ut den ur skjulet. Självförtroendet växte med flera cm och ja, jag var helt enkelt allmän stolt.

Efter gräsklippningen + mat var det dags för nästa projekt: Kanelbullar.
Jag och mamma ställde oss vid sju och började baka kanelbullar. Innan hade vi precis hade vi tagit ut en stek ur ungnen som skulle vara mat för nästa dag. Vid nio var bullarna klara och jag vaxade ena benet (vaxstripsen räckte inte till det andra *hipphurra*)

Så här sitter jag nu.
Och känner mig som en äkta bonnamora...
Och det känns bra =)


Och tänkte att jag var tvungen att skriva ner lite så att Flisan kan läsa och förudras över att vi kommer från två olika världar =)

kram