Helt plötsligt var alla helgerna över, vintern bestämde sig för att komma på besök och jag har börjat en ny kurs (faktiskt ett alldeles nytt ämne).
Allt har gått väldigt fort.
Julen och nyår bara S.w.o.s.c.h
Historieupponeringen sa också S.w.o.s.c.h
Och helt plötsligt ska jag inte läsa någe mer historia under min universitetsgång. Något som också får mig osökt in på det faktum att min tid på universitet faktiskt är begränsat.Det känns, ganska konstigt måste jag erkänna. Nu har helt plötsligt (ja, det kom faktiskt helt plötsligt) hälften av hela min studietid gått här.
Historian är klar. Om 1½ år är också biologin avklarad, sen tränger sig verkligheten obönhörligt på.
Vilka åsikter som flurerar i mitt huvud om denna insikt, är ganska oklart även för mig.
På et sätt kan jag inte vänta med att gå ut i skolan för att försöka ändra världen. Samtidigt kan det vara något av det läskigaste jag vet.
Ansvar.
Massa massa ansvar och problem.
Inge mer "pengar från CSN". Inge mer.. jag vet inte... vara student.
Men, andra har klarat det innan mig. Torde inte jag också klara av det då?
En annan kan inte göra något annat än att hoppas.
Övrigt. Mitt liv i övrigt då?
Just nu är det mest återkommande "Hej träningsvärk" samt en otroligt stökig lägenhet (håller på att göra en storrensning, vilket innebär att det är papper överallt).
I morgon kommer min själspolare hit till Karlstad och det ska bli underbart att träffa henne igen. Få diskutera lite säterliv =)
Hmm. Jag tycker just nu att det är ganska mycket att göra och mitt uppe i allt,,, ja.. mår jag nog ganska bra tror jag.
No comments:
Post a Comment