2003 började min farmor att förändras... Som så många andra äldre människor började hon att glömma saker, men det slutade inte där. Hon började att se saker, som ingen annan såg.
Min farfar dog 2004
Efter där blev det hela ännu mer besvärligt...
Vi förstod inte förän ganska långt efter att hon var ganska allvarligt dement, att vår verklighet knappast var hennes verklighet.
Så, jag tror det var 2006 då hon kom in på ett hem, ett underbart hem där de verkligen kunde ta hand om henne.
2007 flyttades hon till ett hem närmare oss, och de var lika underbar mot henne som det förra.
Allt i livet har dock ett slut.
Och farmor har sakta tynat bort...
Och mamma ringde förut och berättade att farmor nu antagligen är inne på sista tonerna, på sista refrängen. Och det stämmer bra, för farmor sjöng alltid med mig när jag var liten... Och även när allt annat inte fanns kvar utan glömt, så stampade hon glatt takten till den musik hon hörde.
Min farmor, som när jag var liten alltid tog hand om mig när pappa var i skogen och mamma på jobbet.
Farmor med sina bullar, sitt grönsaksland och för att inte glömma,,, sina dahlior.
Hon håller på att nu sakta och förhoppningsvis stilla somna in.
Hon har i och för sig varit "borta" länge... men det är klart det gör ont..
Det är klart att det gör ont.
Just nu önskar jag bara att hon får somna in stilla och lugnt.
Hon förtjänar det.
No comments:
Post a Comment