Gnällkärring

För dom som känner mig, så vet ni att jag har lite svårt att jobba (skriva typ hemtenta och B-uppsats) när det är för mycket prat omkring mig. Det är därför jag spenderar all min skrivtid längs ner i bibioteket där det skall vara "Tyst plan". Där får man inte ha på sin mobil eller ha grupparbeten.
Det konstiga är att människor som faktiskt går ner till det tysta planet inte riktigt verkar ha förstått innebörden av TYST.
Jag klagar inte om de svara i telefonen (så länge den är på ljudlöst) om de faktiskt bara svarar för att gå upp och prata där man får. Jag klagar inte heller om någon frågar sin kompis om råd eller fika ibland, så länge det handlar om några få gånger och korta samtal.

Jag KLAGAR däremot när folk sitter och diskuterar hästar, problem, dumma kompisar, helgen, festerna eller något helt annat. Då klagar jag, när de pratar och pratar och pratar (och nej, det handlar inte om 2-5 minuter. Det handlar om 10-15 eller tills man säger till)

Och NU klagar jag. Nu är jag sjukt trött på alla som inte förstår att det finns folk som jag, som faktiskt VILL jobba med skolarbete i lugn och ro.
Jag sa till två killar förut och det är skönt när de ber om ursäkt och förstår att de kanske pratat för mycket för högt. Jag funderar allvarligt på att säga till två killar igen (inte samma).... Men det kunde ju vara trevligt om någon annan än jag kunde agera istället för att slänga onda blickar (som jag gör) på pratkvarnarna.

Kanske är jag gnällig eller petig.
Och det är heeelt okej om folk tycker jag är en riktigt gnällkärring... Men jag vill göra min förbannade hemtenta. I tystnad!
Om jag ville höra massa prat skulle jag gå upp två våningar. Så det så!

Annars kan jag säga att det var fest i helgen. Mycket mycket roligt! Vilka helt underbara människor jag känner. *wee*