Nu undrar ni säkert vad som har hänt när jag inte skrivit på ett tag. Vilka äventyr har hon hunnit varit med om? Har c- uppsatsångesten ätit opp henne eller har hon helt enkelt gömt sig ute bland kossorna på gården ätandes en morot?
Nåväl kära läsare. Jag är här för att avslöja allt om mitt liv och vad som har hänt. (eller kanske inte... )
Ångesten har inte ätit opp mig. Det är nog det första konstaterande vi kan göra, den har gjort vissa tappra försök men inte lyckas. Jag vet inte om det beror på ren lathet eller om det handlar om prioriteringar i livet, därav tvistar de lärde, men än så länge så får Herr Ångest snällt vila längst ner i biblioteket, längst in bland hyllorna.. i några veckor till.
Har jag då ätit morötter ute bland mina kossor? nej, inte det heller. Jag har gosat med mina kossor däremot har jag inte ätit någon måltid med dom. Som tur är, eller så är det lite småjobbigt, så är våra djur fantastiskt bortskämda och kräver uppmärksamhet om man kommer in till dom. 10 kossor som kräver uppmärksamhet på en gång kan bli lite mycket.. speciellt om de inte vet att de väger 200 kg och är überstarka utan tror att de är små nätta kalvar fortfarande.
Och annars då?
Hehe..
Jamen visst har jag varit ute på äventyr (skulle det verkligen vara jag om inget konstigt eller småudda hände mig?)
Men... Om detta tänker jag faktiskt inte berätta. Därför att det är lite viktigt, nu vet... Så där viktgit så man inte riktigt vill hänga ut det än för allmän beskådning...
så, ge er till tåls... Om det sjunker så kommer jag självklart att berätta, och om det (trots att kanske inte jag tror på tursamma vindar) blir en trevlig seglats så kommer jag förtälja detta med. Kanske krävs det för denna saga litetålamod. Vilken tur att jag inte äger något =)
Drick en kopp te!
Kräm & Küss
No comments:
Post a Comment