Sakta men säkert sänker sig en känsla av jul över mig. Det finns självfallet en risk att jag kommer mista den innan självaste julafton men just nu känns det däremot bra.
Det luktar glögg och hyacint i huset och i alla fönster står det ljusstakar. Ute är det vitt, och i buskarna skymtar man ljusslingan.
Snart är alla julklapparna fixade.
Det är bara å mysa och njuta av vägen till självaste julafton nu.
...
Jag tänker inte tappa hoppet. Jag tänker inte ge upp. Det ligger banne mig inte i min natur att göra det.
Dessutom hade jag en dröm. Ni vet hur man kan ha sånna där drömmar som känns som att de betyder något? Som att det är något mer än bara en dröm. Jag hade en sådan dröm här om natten.. Jag drömde om min farmor och farfar, det konstiga var att jag var väl medveten om att det var en dröm och att de både inte finns i livet längre. Men, det betydde verkligen något och när jag vaknade så kände jag mig hoppfull och framför allt trygg.
Så, trots mina tvivel i förra inlägget så avslutar jag med ett gammal och antagligen ganska slitet citat:
Så länge det finns liv, finns det hopp.
Kärlek & respekt // K
No comments:
Post a Comment