glöm inte

Julafton kom och julklappar byttes mellan händerna. Det var rött i fönstren och faktiskt snö utanför. Det var en lugn julafton som innebar mat, familj och värme... Fast jag var trött i kroppen och själen. Det har varit en hård höst/ vinter på många sätt. Förutom förkylningen som utvecklades till en inflamation i lungsäcken vilket innebar ett brutet revben, så har också psyket tagit stryk den här vintern. Jag vet inte om det beror på mörkret eller om jag helt enkelt varit ensam för länge. Men jag har varit så fruktansvärt avundsjuk på alla par. Bra som dåliga. Att ha någon som värmer på natten, som pratar med en om allt, som man kan irritera sig på ect ect. Det är länge sedan jag kännt mig så ensam och missunnad allt gott... Sen att det sistnämnda faktiskt måste bero på mig, är en helt annan sak.

Men. Så kom nyårsafton och en fest jag inte alls sett fram emot. Bara par, så långt ögat kan nå. Och framför allt nykära äckligt rosamolnsfjantpar som bara har ögon för varandra. Och jag då.. haha. Men, det är la antagligen alltid så att när det är som absolut mörkast så vänder det.

Och jag hoppats att det har vänt nu. Nej, fortfarande singel... Men något hände på nyår. Jag slutade bry mig och bestämde mig för att ha kul! Och för att testa den ädla konsten i att ragga... Jag bröt mig diskret av från mitt gäng och pratade med massa andra människor. Sen, men lite hjälp av L, så hamnade jag att prata med en kille jag tittat på hela kvällen. Och vi började att prata och vi pratade hela kvällen. Vi dansade och pratade och skrattade... Det kändes bra, sen om det beror på alkoholen eller på att vi faktiskt funkade ganska bra tillsammans... det vet jag inte riktigt. Men, han kom i alla fall med mig hem.
Och där, där hände nästan ingenting av det som ni tror att hände. Vi kysstes och sen pratade vi. I flera timmar. Så sov vi några timmar, tills klockan (som jag glömt att stänga av) ringde. Då pratade vi lite till. Och, bytte nr...

Men. Nu har jag ringt. Och han svarade inte... Men men. Det var kanske väntat. I don't know
Det spelar självklart roll, men det absolut viktigaste är att jag gick hem med en kille som jag tyckte var snygg och hade bra utstrålning. Det har boostat upp mitt självförtroende något enormt. Och trots att han inte svarar tänker jag njuta lite av mina erfarenheter.
Det var, förutom att ovanstående var pricket över i:et, en helt fantastiskt nyårsafton på alla sätt... Jäklar vilken fest. Jag hade så roligt!
Så.. nu överlever jag ett tag till. Livet är till för att vara roligt. Jag måste bara komma ihåg det.

(ps: Lisa. Sorry att jag inte ringt! Men jag har inte mått bäst i världen... ds)


Kram // K