Vaknar kallsvettig klockan två på natten.
Det är ljust ute och jag har svårt att somna om, vrider och vänder mig i en timme. Tänker ut 13000 olika scenarios där saker och ting kan gå fel. Går igenom planeringen inför midsommar. Är rädd för att D inte ska komma, att hela min lycka ska hänga på att han faktiskt kommer. Så ska det inte vara men just nu är det ett jättestort orosmoment. Det går alldeles utmärkt att inte tänka på dagen men under natten då jag sover har jag ingen kontroll över tankarna.
Ger upp sovandet och går upp och sätter på te.
Nu sitter jag här, klockan är halv fyra. En del av mig börjar bli trött en annan del fasar inför att ens försöka att sova, en tredje del funderar på att gå ut och fortsätta i trädgårslandet.
Det är tillfällen som detta som jag är otroligt tacksam att jag har eget hus så att mamma och pappa inte störs av min oro.
I morgon åker jag en väldigt snabb sväng tillbaka till stan för att hämta sakerna + städa lägenheten + jobba.
Nej... kanske försöka sova, så att jag är någotsådär pigg i morgon.
No comments:
Post a Comment